Visst, jag har inte hundratals vänner, jag är inte killarnas första val, jag har dåliga dagar, jag har stunder då jag ångrat saker jag sagt; jag kanske varit elakt eller sagt något fel. Men jag är lycklig. För jag har insett att det krävs inte pengar eller populäritet eller skönhet för att vara lycklig. Utan man kan vara lycklig på sitt egna sätt.

Lycka är inte att ha 2000 vänner (som jag förresten kan passa på att berätta att 99,9% av dom inte kommer finnas där när man behöver dom) på facebook, ha en massa killar efter sig (som inte ens går efter vem man är, utan för utsidan) osvosv. Utan lycka är att man är glad, att man är nöjd med sitt liv. Hur man gör sitt liv.

Så sitt inte där och må dåligt för att ni kanske inte är nöjda med erat liv, utan gör något åt det!
Umgås ni med fel människor, skaffa nya vänner.

Eh ja... Vet inte direkt varför jag skrev detta. Har lovat mig själv att vara så uppriktig som möjligt på bloggen. 
Inte för eran skull - utan för att jag ska kunna kolla bak i arkivet när jag blir äldre och läsa.