Ibland känns det som att jag lever i barndomen.
Väntar på att folk jag kanske inte har kontakt med längre ska komma tillbaka. Men sanningen är den att dom inte gör det. Vilket kan göra en jävligt depp.

Herre vad jag längtar till gymnasiet. 1,5 år kvar! Är grymt taggad och jag tror faktiskt det kommer bli riktigt bra. En ny, fresch start liksom. Sen är jag ändå ganska så pratsam så min framtid ligger i goda händer. ;) Kommer bli så himla kul! Träffa nya människor och få nya erfarenheter. Fast tänker inte bryta kontakten med vännerna jag har nu, folk säger ju att man gör det men ska försöka att inte göra det. :(